Bara för att det är så många som har frågat..

Den 31 December 2010 blev jag tillsammans med en grym kille, han fick mig alltid på bra humör, hjälpte mig genom allt.
Den 24 April 2011 var en av dom bästa dagarna i mitt liv, jag vaknade upp bredvid min älskade, allt var underbart, senare den morgonen såg jag på honom att det var något som var fel, han bad mig att gå hem och han sa att han älskade mig, jag gjorde som han sa och gick hem.

Då jag var påväg hem skickade jag sms och undrade hur det var, Han svarade en timme efter med ett jävligt långt sms, han dumpade mig.
Jag svimmade, låg på golvet och skakade, grät som en idiot i en timme, spydde för jag grät så mycket. Jag var förkrossad, helt borta. Visste inte vad jag skulle göra.

Han ångrade sig, han kom tillbaka till mig, vi blev världens lyckligaste par igen.

Den 2 Juni var jag hos Rasmus, han sa till mig flera gånger att han älskade mig, jag var grymt lycklig, då han låg med huvudet i mitt knä och halvsov, jag strök min hand över håret och pannan på honom, jag kände en känsla av att det skulle bli vi hela livet ut.

Helgen efter det var det mycket tjaffs mellan oss, då fick jag en känsla av att han skulle dumpa mig, jag var gymt rädd, vågade inte svara i telefon om någon ringde på dolt, jag trodde bara det var han som ringde..

Och den 7 Juni hade vi bestämt att vi skulle träffas i stan och prata, jag tog bussen in och smsade då jag var i stan, men han svarade inte. Jag träffade min kompis Christian och gick omkring med honom, då ringde jag Rasmus, men han hade stängt av mobilen.. jag blev så arg, så jävla arg! Jag hade tagit alla mina krafter och samlat mig för att träffa honom, för jag visste att han skulle dumpa mig.

Vi gick förbi Själevadbussen och då hör jag Crille säga: DÄR ÄR HAN JU!
Jag kollade in i bussen och ser honom huka sig ner, jag blev så jäävla sårad och irriterad, vi gick förbi och ställde oss vid vägen och väntade på att bussen skulle köra förbi oss, då bussen körde förbi hade han böjt sig ner så man inte såg honom, och hans kompis skrattade och vinkade till oss, jag blev så grymt sårad!

20 minuter senare fick jag ett sms av honom där det stod att han skulle ringa mig senare, Då han ringde mig var det som vanligt, pratade bara om vanliga saker, vad vi gjort under dagen osv.
Jag gick ner till toaletterna i Oskargallerian och satt där i ett hörn, Då hör jag att det piper till i telefonen.
Rasmus: Oj
Jag: Va?
han: Snart slut på ström
jag: jaha
Han: *andas djupt* Elin.. jag är inte kär längre

Jag blev helt stumm, jag visste inte vad jag skulle göra, jag andades snabbt, men försökte andas djupt så jag inte skulle svimma, Det ända jag minns är "Det är inte ditt fel, det är bara mitt, det är jag, du är fortfarande samma underbara tjej jag blev kär i".. efter det har jag en minneslucka.. jag tror jag bara la på, men jag vet inte..

Jag minns att jag fick ett sms av Joel där det stod "Elin jag hör att du är ledsen, ska jag komma ner?<3"
Jag svarade "Sen", jag behövde tid för mig själv.. Jag ringde mamma och frågade om hon kunde hämta mig, men hon hade ingen bil.. jag ringde pappa och frågade, men han skulle jobba över.. så jag var tvungen att ta bussen, då jag reste mig upp och var påväg därifrån möter jag Joel, jag minns bara att han fick en konstig blick då han såg mitt söndergråtna ansikte, och att jag kramade honom och sprang iväg..

Jag höll på att missa bussen också, jag sprang efter den.. och då jag klev på kollade alla på mig, precis ALLA.
Chaffören sa åt mig att jag skulle få åka gratis, säkert bara för jag hade söndergråtna ögon och mascara i hela ansiktet..

Då vi åkte iväg började Nickelback – How You Remind Me - LP Mix på radion.. så varje gång jag hör den låten tänker jag på den hemska dagen..

Det tog inte lång tid för mig att komma över honom, en vecka kanske. Inte alls likt mig.. men jag fick höra saker som hjälpte mig, tack kära vänner!♥